Alla inlägg under december 2011

Av Sandra Jansson Palm - 22 december 2011 07:26


365 så många är de årets dagar. 365 dagar då vi kan umgås med de vi tycker om, äta god mat och ge någon som förtjänar det en present. Ändå envisas vi med att trycka in detta på tre på varandra följande dagar under året.

På tre dagar ska du träffa mamma och hennes nya karl (jo jag vet det finns fortfarande de som har sina föräldrar gifta med varandra men det är väl snart ett undantag) du ska träffa pappa och hans nya om han lyckats hitta någon, du ska umgås med dina barn och barnbarn har du riktigt tur är de i sin tur skilda och du ska få schemat att passa med när de har sina barn eller ska till sin fd och nya svärmor, du ska ge mormor en klapp, hälsa på stackars ensamma morbror som sitt ensam på hemmet och just du känner ansvar för så här i juletider för inte ska någon behöva sitta själv? Ja sen har vi ju farfar och dina vuxna syskon som kanske jobbar skift och därför inte kan komma på julafton… och alla ska ju träffas hemma hos mamma i år för så har det alltid varit.


På tredagar ska du också laga och värma på och bära runt på kopiösa mängder mat. Det SKA vara sill, köttbullar, omelett, skinka, vörtbröd, rödkål, lax, Jansson, ostar, must, snaps… inte halvfabrikat hemlagat ska det vara, till ju ska till och med glögg och sprit vara hemgjort.  Du ska diska disken… eller om du har tur bara skölja av och fylla och tömma din och släktens diskmaskiner… sen ska du hinna få i dig efterrätten där någonstans.

Julklappar ska delas ut, beundras och tackas för. Det är tur att du flitigt har sett till att alla får lika mycket för lika många pengar så inga sura miner sprider sig i julefridens tystnad. Du tänker inte på det gapande hålet i din hushållskassa utan ler åt den fula keramikängeln du precis fått. Julklappspapper samlas ihop sorteras i rätt återvinningskärl och gömmas undan, inte ska väl det vara stökigt så här i juletider i ditt/svärmors/barnens/farmors hem.


Oj skulle hunden rastas också? Och vem har stulit resterna av janssonen och kräkts upp i hallen? Men men, du torkar upp det med ett leende mellan glöggen och sällskapsspelen du ska spela. För umgås ska vi göra alla på julen.

Detta är kulmen på månaden av förberedelser för denna högtidsstund, månaden du bakat pepparkakshus och gjort marsipangodis efter TV-kockens recept. Du har städat, fejjat och gjort egna dörrkransar. Du har sprungit dig smal och smärt mellan alla affärer där du handlat klappar. Du har desperat letat efter julstämningen och undrat varför den inte infinner sig….


Julefriden sänker sig över landet….


Nejdå det är inte en surtants överdrifter,  det är en  sammanfattning av diskussioner i fikarummet på jobbet, samtal med vänner och facebookinlägg. Funderar dock lite över varför det mest verkar vara ett problem för kvinnorna… eller vill män bara inte prata om det?

Av Sandra Jansson Palm - 21 december 2011 19:24

Jag tål inte socker i några större mängder, så är de bara och jag vet om det. För mycket intag av socker i form av godis, fikabröd och annat sliskigt resulterar obönhörligen i en mage rund och fin som en Edamerost från Holland.  Eftersom jag är gammal och vis så avhåller jag mig från socker till största delen . Slipper magknip och byxor som skär in i grenen. Får dock stå ut med gliringar från kollegor om att jag fjantar mig och är fånig. För jag är ju inte tjock och alltså behöver jag inte hålla igen på godis och sötsaker. Trots att jag påpekar att jag avstår för att jag får ont i magen annars tas som en ren och skär lögn. Man ska inte håll igen, det är liksom inte fint. Det ska pikas och påpekas. Men nu håller jag inte igen, jag bara vill inte ha ont i magen.


Men så kommer december. Denna mörkrets månad på alla sätt. Mörkret sänker sig över stad och land och även över mitt förstånd. Jag börjar bara lite försiktigt men någon pepparkaka och lite glögg kring första advent. Sen eskalerar det för att så här veckan innan jul urarta i regelrätt frosseri. Men vem kan klandra mig när fikarum och kontor är fyllda av burkar med pepparkakor och chokladkartonger… som bara ber om att bli uppätna?  Lussebullar trugas och glögg kokas… och jag äter och tänker att nog har de rätt belackarna som retar mig, jag är nog bara fåfäng så lite kakor och glögg kan jag unna mig, och en chokladbit eller två… Jag bakar egna pepparkakor och äter upp till middag när ingen ser mig.


Så här sitter jag nu rund och trind och med magknip.  Jag gissar att det inte ens är synd om mig.

Av Sandra Jansson Palm - 5 december 2011 20:03

Är på skönhetsbehandling. Har fått den i present av väninnan när jag fyllde jämt, har bara dragit på det i två år, men nu är det dags. Ska bli skönt att få bli fin, kanske bli av med lite pluppar och andra skavanker. Så jag ligger där och låter mig pysslas om. ”Ska jag kanske vaxa lite här mellan ögonbrynen? Det är lättare att få bort dom små fjunen än att pilla med en pincett.” Jag väcks ur min lilla slummer.  Okej, små fjun, ja det kan väl gå bra. Ritz så är de väck…  ”Kanske vi kan ta lite här under ögonbrynen, lättare att än att plocka…?” Eh jo, där har man väl också lite fjun tänker jag. Ritz… så är jag hårlös även där. Då säger hon det obegripliga, ”Ska vi ta lite på hakan också?” Hakan!? Eh, vad menar hon!? På hakan har jag väl inga hår som behöver tas bort? Jo ”några få strån bara” Ritz, hår lös där också… ”Ska vi ta lite på läppen också?” VADDÅ LÄPPEN!? På läppen har man mustasch, mustasch har män, jag är kvinna!  Jag börjar känna ångesten komma. ”Bara lite här ute på kanten” Ritz… tårarna rinner lite sakta, skyller på att det gör hiskeligt ont att bli vaxad i ansiktet, men kanske, kanske är det mer tanken på att jag gått omkring och sett ut som skäggiga damen helt ovetandes som svider mest…


”Har du rakat dig?” Säger han till mig morgonen efter mig när vi står och väntar vid skrivaren tillsammans. Förfärat far min hand upp mot ansiktet. Han har noterat att jag nu inte längre är lika skäggig? Jag känner gråten komma krypande. Har alla i hela världen sett hur skäggig jag är utom jag? Jag måste se helt förvirrad ut där jag står med handen tryckt mot kinden. ”Ja, du har ett sår vid hakan” Jag känner hur jag återfår talföret ”Jaha, hm ja jag råkade bara pilla på en lite plupp så den började blöda” säger jag och går till mitt kontor…

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Gästboken

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Bloggar jag följer

Länkar

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards