Amok, min mobil har löpt amok, den ska enligt utsago vara en sk. ”smart” telefon. Men jag börjar allvarligt ifrågasätta hur smart den är, eller i alla fall hur man definierar smart. Smart är inte att skicka sms till den som står som mottagare. Smart är inte heller att öppna det sms som man markerar utan helt utan någon som helst urskiljning öppna vilket sms som helst. Finns ingen logik som jag hittat i hur den väljer att öppna eller vem den väljer att skicka till. Står det ”Pelle” i adressfältet kan den lika gärna skicka till ”Kalle” eller ännu hellre till ”Britta”. Jag aktar mig noga från att skicka något som helst av substans per sms, det verkar totalt informationsosäkert.

Efter att ha ringt helpdesk och fått frågan ”har du provat att göra en fabriksinställning?” som om det vore det mest naturliga i världen, misströstar jag. Jag börjar längta tillbaks till den tiden så man skickade saker per post och den enda som möjligen tjuvläste något var brevbäraren eller min snokande bror. Jag börjar kallsvettas och undrar vilka sms som kommit fel utan att jag märkt det… ni vet dom där som bara var menade till en viss person, inte för någon annans ögon…inte vem som helst i kontaktboken.  Risken är förvisso tillfälligt eliminerad då alla kontakter försvann när jag gjorde den där fabriksinställningen, så nu kommer inga sms fel, någonsin, för det enda nummer jag kommer ihåg är det till pappa.

Vissa saker händer uppenbarligen bara vid ”en viss ålder”. Enligt säkra källor så är det vid ”en viss ålder” som folk får för korta armar. Idag fick jag lära mig att det är vid ”en viss ålder” det blir vanligt med vaxproppar i öronen. Dessa ska man tydligen enligt samma uppgiftslämnare inte heller försöka få bort själv, öronläkare ska kopplas in och ”suga ut” propparna. Jag minns en annan tidsålder, en tidsålder då man visst fick använda tops i öronen och något konstigt som hette Revaxör. För att ha upplevt en annan tidsålder måste man också enligt säkra källor även ha uppnått ”en viss ålder”. Enligt vårdcentralen är att jag dessutom i ”fertil ålder”, det kan orsaka järnbrist om man vid denna ”fertila ålder” inte äter kött. ”Fertil ålder” och ”en viss ålder” brukar vad jag förstått sällan sammanfalla, inte för oss kvinnor i alla fall.

När jag packade hans saker för att han skulle åka så skulle han bara inte med, han som annars alltid vill med överallt stod nu stoiskt med tassarna parkerade i golvet inne i vardagsrummet och tittade på oss. Såg ut att tänka ”jaha åk ni, jag ska minsann inte med er för jag ska stanna HÄR!”

Det är märkligt hur en svart hårig varelse som skitar ned mina annars så rena golv, behöver gå ut tidigt på morgonen och dessutom dreglar ned mina kläder med ”snigelspår” kan lämna ett sådant tomrum efter sig, fast jag visste att han bara skulle stanna över  helgen och sen hem till ett av sina andra hem.

Jag som alltid sagt att jag inte är en hundmänniska…

”Jodå det är lätt och smidigt”, så sa hon ju väninnan. ”Jag använder alltid vaxremsor”. Lätt och smidigt undrar jag och försöker att få dom att fastna på benen istället för på toagolvet, mina händer eller valfri plats i badrummet som inte är mina ben. Hårborttagning detta gissel. Ja visst, säger ni, men det är ett fritt val, det är väl knappast någon som tvingar dig att vaxa benen. Jag funderar över det fria valet och undrar hur fritt det är. Ja visst är jag tillräckligt stark och trygg i mig själv skulle jag vandra mina dagar stolt med håret svajande på mina vader. Kanske föna det lite och sätta i lite hårgelé när jag ska vara extra fin. Men det funkar inte så. Jag tänkte en gång att jag ska minsann inte falla offer för detta fenomen om att hår är fult och äckligt, att vi inte kan få se ut som vi är skapade. Jag menar, för 143år sen när jag var tonåring vaxade man inte benen, man rakade sig inte i armhålorna heller. Man fick ligga ändå, om ni förstår. Så jag beslutade mig för att strunta i att rensa benen från all sorts behåring. Stolt och brinnande av övertygelse gick jag till gymmet och för att träna. Hur lång tid det tog innan jag djupt ångrade beslutet minns jag inte, men jag kan säga att bli betittad som man vore något äckligt, motbjudande och högst konstigt av de män(det var främst män på det gymmet) som tränade vid min sida var ingen angenäm känsla. Så jag gick hem och rakade benen igen. Det är den känslan som fortsatt gör att jag nu försöker mig på vaxning, det innebär kanske att jag i alla fall inte behöver hålla på med eländet lika ofta. Samtidigt… varför anstränga sig när jag ändå vet att det räcker med några glas vin för att jag ska bli snyggast i grannskapet… byta vaxning mot vindrickande känns plötsligt som ett alternativ

Jag skulle kunna önska mig att räntorna går ned, att jag vinner på lotto, att en penningastinn köpare dyker upp till mitt hus. Kanske skulle jag också kunna önska mig en bättre värld utan krig, svält och andra fasor… men när jag sitter där i min bil iväg på jobbet och temperaturmätaren visar -7 då önskar jag att jag hade en hastighetsmätare som funkar när det är kallt ute. Jag önskar att jag slapp gissa hur fort jag kör och som en gangster med solglasögon gömma mig bakom solskyddet när jag far förbi fartkameran i hopp om att det inte syns vem som kör om jag kör för fort. Men men, jag ska inte klaga idag kom jag ända till jobbet vilket jag inte gjorde förra veckan då grannen fick bogsera mig halva vägen. Så kanske är det inte en fungerande hastighetsmätare jag borde önska mig utan en fungerande bil…