Radikal acceptans, jag har ju skrivit om det förut. Att accpetera att det är som det är, sörja om det behövs men inte fastna och  bli bitter. Jag får ofta ta fram det och använda det, ibland glömmer jag av det. Ibland har jag en tendens att se bara de dåliga i det som händer och glömma att även tråkiga saker ofta har något bra, något man i alla fall senare kan avända som något positivt. Idag är dagen jag ska sluta se min sjukskrivning som jobbig!

1) Det är övergående, om två veckor ska jag kunna fungera någorlunda normalt

2) Det finns faktiskt en anledning till operationen, den ska ge högre livskvalitet. Det är lätt att glömma när det värker och jag känner mig usel som bara kan titta på när mannen tvingas skotta snö i sin ensamhet efter jobbet. Jag kommer fortsättningsvis att orka mer än jag gjort de senaste åren. Jag kommer kanske att orka ha fritid, att umgås med vänner, bli en gladare och trevligare version av mig själv.

3) Att tvingas ta det lugnt ger möjlighet till reflektion. Jag har ett ypperligt tillfälle att tänka igenom mitt liv, göra upp planer för ev. förändringar jag vill göra. Tid till reflektion är ofta en bristvara i det hektiska vardagslivet

4) Jag hinner läsa massor av böcker jag inte hinner läsa annars.

5) Jag hinner se massor av intressanta filmer och program på TV jag aldrig hinner annars. Jag kan börja dagen med en kopp varm choklad och "Jills veranda" under en filt i soffan med en spinnande katt bredvid mig. Det är inte dåligt!

6) Jag har tagit tag i det här med stickningen, efter att i fem års tid tänkt att jag ska börja sticka igen och dessutom lära mig att sticka sockor, nu har jag köpt både garn, stickor och böcker!

7) Jag har kommit till insikt i hur mycket vänner jag har och att jag faktiskt verkar vara värd att bry sig om (något som jag i mina mörka stunder ibland betvivlar). Jag vet att om jag behöver det finns det männsikor som ställer upp för mig. Det är guld värt! Tack alla som både handgripligen hjälper mig med häst, snöskottning, bärning av ved etc och alla ni som inte har möjlighet att komma hit som ringer och skriver och på andra sätt får min dag att gå!

8) Jag får umgås med mig själv, det är inte så ofta det heller hinns med. Hittar sidor hos mig själv jag hade förträngt...

Funderar över det här med de förhållningsregler som jag skickats hem med från sjukhuset, både skriftliga och muntliga och vad det säger om mig, kvinnor i allmänhet och om förhållanden.

Bakgrunden är att jag opererat magen ett stort ärr rakt över. Ett ärr rakt över bukmuskelaturen gör ont, du kan inte ta dig upp ur sängen normalt, du kan inte gå normalt, du kan inte nysa, hosta eller på annat sätt få upp oönskade partiklar ur halsen utan att det gör ONT, riktigt ont. Katt på magen är inte heller något som du inbjuder till (till katternas stora förtret). Du är trött, magen ser ut som något en trafikdödad grävling skulle bli avundsjuk på. Du känner dig lite allmänt ful och äcklig helt enkelt. Förutom att du har ont och blir smågrinig.Det här innebär att man inte får lyfta mer än ett kg i taget. Det var de tydliga med, i fyra veckor, max ett kilo. För de flesta kanske det skulle räcka som instruktion hur jag ska bete mig men inte. Mer behöver jag veta:

Här kommer två förhållningsregler som följt med hem förutom den om ett kg

Du får INTE dammsuga (minst i fyra i personalen skickade med detta muntligt för att vara säker på att det skulle gå in, annars ser jag ut som en manisk städerska). Dammsuga? Varför tror de att kvinnor( jag var inne på en kvinnoklinik) ska ge sig på att dammsuga när de knappt kan stå upp? Är det för att vi är så "duktiga flickor"? Att det är vår uppgift hemma att städa? Att vi har svårt att klara av att se hur hemmet förfaller under fyra veckor för att ingen annan dammsuger? Varför skulle ingen annan dammsuga när jag är sjuk?


Du får inte ha sex på fyra veckor. Nähä? Vem vill ha sex i det här tillståndet? Det gör ont att bara röra sig! Jag är trött mest hela tiden och har inte riktigt orkat piffa till mig. Känner mig allmänt osexig. Skulle önska att jag kunde sova på mannens arm (vilket inte har gått än för han kommer åt magen rätt vad det är) det är den kroppskontakt jag traktar efter just nu. Och frågan är VEM vill ha sex med någon som ser ut som en uppsväld grävling och som dessutom skulle få ont av övningen i fråga? För det är väl inte så illa att det finns kvinnor som känner sig tvungna att ha sex i detta tillstånd, eller perversa personer som tänder på uppsvälda grävlingar? Den förhållningen har jag svårast att förstå

Nej jag fortsätter att gå runt här i mjukiskläder och hoppas på att mannen inte tappat intresset helt för mig efter att i fyra veckor fått sköta all marktjänst, ta hand om min häst och ha ohemult långa arbetsdagar då samåkningen inte funkar med sjuk sambo. Nu är det ändå bara 2.5 vecka kvar tills jag kommer att springa runt här, rörlig, smal och snygg och dammsuga hela dagarna! Så det så!