Stirrar in i spegeln en tisdagsmorgon klockan 06.00 Böjer mig närmare och konstaterar att det bara är fyra veckor sen jag var hos frissan, redan en pikant liten grå rand vid tinningarna om man lyfter på håret. Jag väljer att borsta håret nedåt istället. På hyllan över handfatet står en rengörande skrubbkräm ”timewise”, har något med tid att göra, eller var det ålder? Bredvid den fuktgivande kräm och en liten, liten blå tub. Innehållet i den kan man använda för att dölja blå ringar under ögonen. Av någon anledning behöver jag visst göra det nuförtiden.

Kvällen innan jag har gjort övningarna naprapaten gett mig, höftlyft, benvikningar åt sidan och en fin liten ryggövning liggandes över vardagsrumsbordet (mannen och katten tittade mycket undrande på mig). Detta ska stärka mina muskler så jag slipper ha ont och betala massor av pengar till nämnda naprapat. (Heder åt honom som inte försöker skinna mig på pengar utan försöker få mig att slippa gå dit.)

Ännu tidigare innan dess har jag varit på apoteket och inköpt Blutsaft, innehållandes järn och B-vitaminer. För att bli pigg. Har järnbrist säger läkaren.

Dagen innan det har jag varit inne på min gamla grundskolesklass hemliga Facebooksida där snälla f.d klasskamrater lagt upp mer eller mindre smickrande bilder från vårt liv tillsammans. Fastnar framför bilden då vi hade 10-årig återträff (tror jag det var i alla fall). Där sitter jag, runt om kinderna, smal om midjan och vad jag kan se inte en rynka eller blå ring runt ögonen, en kraftig lugg hänger ned i pannan. Jag som då hade tre små barn, ensamstående. Då fanns ingen tid på kvällen för långsamma cirkulerande rörelser över kinden för att rengöra och återfukta. Ingen tid att på kvällen ligga och lyfta höfter och vifta med ben för att slippa värk. Ingen tid att ens fundera över om håret börjat gråna eller glesna för att känna sig snygg. Och i ärlighetens namn fanns väl inte heller pengar varken till frisör, naprapat och dyra krämer. Och tur var väl det för då behövdes det inte. Eller var det barnen som höll mig frisk utan krämpor? En förvirrad tanke att man kanske skulle ha skaffat fler barn, då hade jag fortarande varit rynkfri med en rygg utan ont, flygerförbi men förkastas snabbt.  Nej det är väl så att allt har sin tid och nu är det tid att ta hand om kroppen, den verkar ju behöva det.

Lyssnade i morse på en bra krönika i P1:s tankar för dagen med Erika Hedström. Handlar om åldrandet och kroppen och förhållandet till de båda, lyssna på den! http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1165 kändes rätt träffande att den handlade om just det när jag redan planerat mitt blogginlägg :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...