För att komma hem till mig måste man färdas på en väg, den är av oljegrus, har inga vägrenar, man kan mötas två normalstora bilar och man får köra i max 70 km/timmen. Vilket ofta inte går då det är kurvigt och dålig sikt. På den vägen färdas jag i bil, per cykel, springandes och ibland gåendes med häst bredvid mig. Det är när jag gör det som jag undrar lite hur mina medtrafikanter fungerar, tänker, resonerar och agerar. Har dock inte kommit på det än. Låt mig ta några exempel:

1) Det är tidig morgon. Du är på väg från landet mot staden i din bil. Kanske är du trött. Kanske du är van vid vad som brukar uppenbara dig på din väg till jobbet. Där ingår inte en joggare. Du ser i ögonvrån en joggare där i vägkanten. Du får inget möte. Du är på väg till ditt jobb. Du saktar inte ned, du håller inte ut. Du kör till och med lite för fort. Du susar förbi joggaren så att din backspegel nästan smeker joggarens armbåge. (och ja joggaren har reflexväst trots at det är ljust ute, joggaren springer inte mitt i vägen utan håller sig på de vita strecken.

2) Du kommer åkande med din bil med släp fullastad av saker. Kanske är du på väg till returpunkten, kanske ska du flytta faster Agdas saker från huset på landet till ett äldreboende i staden. Du ser en människa framför dig på vägen, människan leder en stor svart häst. Hästen väger säkert 800 kg. Hästen är ett djur, man kan inte alltid förutse hur djur ska bete sig, även om den har sin människa med sig. Människan har i alla fall vett att se till att hästen går nere i gräskanten utanför vägen. Människan envisas dock med att gå på vägen, även om den har ett uns vett och hålla sig så långt ut att den bara tar upp de vita strecken. Du saktar inte ned, du håller inte ut, du smeker människan nära så den får en upplevelse av att bilen vill säga henne något.

3) Du åker i din vanliga lilla bil utan släp. Även denna gång ser du en människa med en stor svart häst som går i kanten på vägen. När du kommer bakom dem så börjar människan hålla ut armen och föra den upp och ned. Du funderar lite på vad i all världen människan kan mena och åker vidare, håller ut lite grand för säkerhetsskull, någon meter, men saktar inte ned.  Människan håller ju i någon sorts snöre som kan skada din bil som hon viftar. Undrar fortfarande en bit senare om människan viftade bort flugor eller vad den gjorde.

4) Du åker efter en bil. Bilen framför dig saktar ned, den börjar åka väldigt sakta. ”Men hallå!? Vad gör du? Du sinkar min färd! Det här är väl ingen sightseeing” tänker du. Börjar blinka med lyset bilen framför accelererar inte för det, då tutar du. Du lägger aldrig märke till den lösa hunden utan koppel står precis vid vägkanten.

 

skogsnuvan

30 september 2013 08:00

Jag förstår dig så väl för jag har också en sådan väg och där kör timmerbilarna fort fort och det händer att människor fått köra i diket för dom kommer så fort. Jag har också råkat ut för bilar som tutat och varit förbannad för att jag saktat in när jag sett älgar alldeles i närheten av vägen och en sån vill man ju inte köra på. Människor är galna ibland och verkar ha sågspån i skallen

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Sandra Jansson Palm

30 september 2013 09:04

Tur att vi är så smarta och eftertänksamma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...