Alla har vi lite olika läggningar har jag märkt. En del går igång på smäckra graciösa saker, andra på mer robusta och sen finns de som inte bryr sig så mycket om form och utseende utan går igång på en personlighet. En del föredrar han, en del hon och en del hen. Ofast är det en kombination av alla tre delarna.

Funderar som bäst på vad det är som får mig att gå igång och tycka det är värt det hela. Vad som hjälper till att få det att bli kul och värt att lägga tiden på. Vad är det som gör att det klickar för mig? Och vad är det som gör att det klickar för motparten?

Jag trodde att jag mest gillade hen, men efter bekantskapen med en blek liten dam så funkar nog hon också rätt bra. Fast det är på olika sätt. Han vill jag inte ha dock, berättelser från andra som har en han verkar skrämmande och verkar också innebära mycket tid med ett mellanrum mellan sig själv och den fasta marken.

Graciös, robust, kortbent, långbent eller spelar det ingen roll? Tja jag har ju oftast valt de mer robusta med stort huvud och kraftig kropp. Smalt och vasst är inget för mig, i alla fall inte om man ska sitta på det. Tror jag håller fast vid det. Men funderar allt som oftast om det är så smart. Jag som utger mig för att vara en logiskt och rationell person. Jag borde kanske välja utifrån logik och fakta och inte känsla och form? För faktum är att det nog är lite lättare att sitta kvar på något där du får runt benen och inte där du som på en tunna sitter med benen brett isär utan direktkontakt mellan sittben och underlaget du sitter på. Där tunnan är rullar sakta från sida till sida lååååångsamt, lååångsamt… Fötterna sticker rakt ut och är svåra att använda som någon påverkan, lårmusklerna är sträckta och spända i en konstig vinkel och de där sittbenen nu igen, de svävar liksom lite i luften.

Men nu är det vi, och trots idoga försök från ägaren till en blek liten dam att jag ska göra mig av med hen och ägna mig åt en hon istället,  så blir svaret som det alltid blivit i med och motgång. ”Du är min häst Pepino,  trots att du är som en silltunna och långsam som en snigel nu efter betet. För jag vet att där inne finns han den graciöse och snabba och inte fullt lika tunnliknade hästen och det är mitt och morötternas jobb att locka fram honom!”

 

Thomas Sjöstrand

16 augusti 2012 10:49

Haha!
Kul skrivet! Det gäller nog både djur och människor. :)

http://www.sjostrandsverklighet.wordpress.com

 

vildrenen

18 augusti 2012 10:21

...hellre liten och rapp än stor och slapp?

http://blogg.passagen.se/vildrenen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...