Direktlänk till inlägg 12 november 2013
Jag var mörk, hade sambo/fru och barn. Vi bodde i en lägenhet i ett mycket stort hyreshus. Jag hade också en bror, han var blond och hade skägg. Han var mördare och han var ute efter mig. Problemet, förutom att min bror ville ta livet av mig, var att ingen annan verkade tro mig. Han var ju artig och trevlig. Min familj och släkt verkade mest tro att jag inbillade mig. Att jag var lite paranoid. Jag ägnade mesta delen av natten åt att gömma mig från min bror. Jag sprang i trappor, gömde mig i fläktrum, under täcken, bakom saker. Han var mig hela tiden på spåret. Jag såg på avstånd från mina gömställen hur han umgicks med min familj, skrattade och var glad. Hur de gjorde vardagliga saker som att äta middag tillsammans med honom. Ibland fick jag kontakt med min familj och försökte varna dom, men de sa bara att jag skulle sluta fåna mig. Lite sporadiskt mördade han grannar och bekanta, men det var aldrig någon som riktigt misstänkte honom. Tillslut tog jag mig ur huset och bort till en ö i närheten, det var en ö i staden där vi bodde så den var bebyggd med hyreshus. Det var många trånga gator, spångar mellan hus och över gator. Min familj och min bror kom till ön på utflykt. Jag vet att det var för att han hade lurat dit dem, han hade avslöjat var jag gömde mig. Han hittade mig, låtsades att vara trevlig och glad att se mig, men jag visste att när ha fick chansen så skulle han…. Någonstans där vaknade jag.
Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...
”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...
Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse. Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...
Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...
I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...