Efter att ha blivit både svettig och smutsig efter avdelningens gruppaktivitet på planeringsdagarna är det dag för mig att ta en dusch. Jag går in i baracken där i ska tillbringa natten och vidare in i min kollegas hus som sitter ihop med baracken. (Barackerna är ganska lika barackerna på P10 i Strängnäs). Det är kollegan som ska stå för faciliteterna i form av dusch, i alla fall till mig. Jag ser en dusch i ett hörn av huset, helt öppen med fast kran i taket och vita kakelväggar, kanske ska jag duscha där. Men tänk om alla andra ser mig, jag är ju faktiskt lite pryd ”Eller varför inte i den här duschen?” säger kollegan och visar en till dusch, ”eller den HÄR? ”. Hela huset är fullt av duschar i alla rum och i alla möjliga och omöjliga hörn av rummen.  Den sista duschen har minsann två duschslangar, en blå och en vit som sticker ut på var sida om blandaren som två horn på en buffel. Jag tänker och tänker på vilken dusch jag ska ta. Jag väljer en i köket och vips är duschen väldigt trång jag får knappt för draperiet för jag står mellan deras köksbord och väggen med bara några decimeter att röra mig på, för köksbordet som plötsligt materialiserat sig är i vägen och  jag står med ryggen tryckt mot väggen. Samtidigt som jag försöker duscha börjar kollegan med familj äta middag… kollegans dotter som är alldeles för gammal för att vara hennes dotter har brännskadad hud i ansiktet och ena örsnibben bortbränd, dottern pratar hela tiden när jag står där och försöker duscha… sen vaknar jag