Direktlänk till inlägg 15 april 2011
Hört talas om Radikal Acceptans? Det hade inte jag innan gårdagen då jag lärde mig det på kursen jag går.
Radikal Acceptans = Släppa kampen mot verkligheten
På kursen igår hävdade jag att jag var rätt duktig på det, att jag lärt mig det under livets gång. Att sluta kämpa mot livets realiteter och sluta att ständigt vara arg på alla icke så postiva saker som händer mig.
Idag ställdes allt på ända. Jag försöker förtvivlad tillämpa Radikal Acceptans. Det går inte så bra. Jag vill inte acceptera faktum men jag antar att jag måste... acceptera och försöka göra något åt saken. För radikal acceptans handlar inte om att man måste gilla läget, bara acceptera läget. Inte bli bitter. Acceptera och agera. Nu funderar jag på sätt att agera. Men det känns ändå inte så himla muntert.
Jag har inte byggt ett hus på landet för att få grannar precis bredvid mig. De som sålde tomten lovade att de hade inga som helst intentioner att sälja marken bakom vårt hus... men om vi nu ville känna oss lugna kunde vi få skriva ett kontrakt som gick ut på att vi har förköpsrätt den dagen det skulle bli aktuellt, men det skulle det inte bli. Mer som ett sätt att hålla vår nattsömn ostörd. Tills idag då, då de ringer och säger att minsann, har de inte fått förfrågningar om marken bakom vårt hus... inget bestämt.. men det finns ju förfrågningar. Och nu är det väldigt bråttom, innan 1/5 måste de lämna in om förhandsbesked till kommunen om vi inte vill köpa. Vill och vill... men att köpa en tomt kostar pengar, pengar, pengar...
Radikal Acceptans var det. Övar förtvivlat.
Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...
”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...
Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse. Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...
Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...
I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...