Hur säkerställer man att pojkvännen  inte får kulmage som ett resultat av att ha slutat röka… man övertygar honom att dans är en bra motionsform och att just salsa är extra bra. ”Jodå, så är det!” säger jag tittar uppfodrande på honom och uppmuntrar hans farhågor att man kan gå upp i vikt av att sluta röka. Att han är mager som en sticka och absolut inte verkar ha några som helst anlag att lägga på sig extra kilon överhuvudtaget nämner jag inte. Motion behöver han, och salsa är grejen.

Så här står jag nu. Pojkvännen har varit och rekognoserat veckan innan på ”prova på gång”, själv satt jag fast i Borlänge på tjänsteresa och fick aldrig möjligheten. Jag fick lita på hans goda omdöme (precis som han litat på mitt när det gäller det där med risker för kulmage och dans som motionsform). Just nu undrar jag varför jag gjorde det. Jag ser mig själv och ett annat gäng i spegeln, några ser förväntansfulla ut, har skaffat riktiga dansskor med glitter på. Några ser helt förvirrade ut och andra ser mest ut som de har ont i magen. Jag har inte dansskor med glitter på om ni undrar…

 Dansläraren går igenom stegen och vi går efter. Känslan av ett Friskis och Svettis-pass infinner sig. Det är en stor yta, det är speglar, det är en hurtig människa längst fram som rör sig lätt och smidigt och försöker övertyga oss om att det här är lätt, jodå bara vi försöker! Jag står längst bak med killarna och försöker gömma mig och undrar varför inte armar och ben gör som hjärnan befaller. Aha, det var ju därför jag slutade med friskis och började lyfta skrot för länge sen.. koordinationen! Och tanken att tjejer ska väl ändå vara bra på det här!? Och jag har ju faktiskt gått buggkurs för så där 25 år sen… lite rytm borde jag ha. Jag börjar svettas och är inte säker på att det beror på att vi faktiskt ”motionerar” eller om det beror på att jag är så nervös och har prestationsångest.

Efter att vi i grupp tränat in stegen är det dags, vi ska dansa, med varandra! Tjejer och killar radas upp på led och jag får Norrköpings coolaste kille som danspartner. (det är dock inte han med den icke begynnande ölmagen) Blicken är stirrande, hållningen rak, kläderna som en riktig cool gangster. Vi tar varandra i händerna, och faktiskt, det går riktigt bra. Fram och tillbaks och åt sidan. VI behöver inte nämna det där med snurren, snurra ska jag lära mig i ett annat liv. Hans hand darrar lite och till slut kommer ett litet leende, han är ändå mänsklig. Sen börjar speeddatingen. Man får dansa en liten snutt sen byter vi partner medsols. Och det är då jag inser vilken tur jag hade att mesta delen av dagens lektion var med coola killen. Han var bra, alla andra var kanske inte lika bra :/ Undrar lite vad killarna tycker om min prestation.? Tillslut har vi nästan roterat ett varv i cirkeln av dansande och jag ska faktiskt få dansa med mannen jag släpat dit. Hur det gick? Hm.. det får vi ta en annan gång ;)

 

skogsnuvan

30 mars 2012 12:47

Å så roligt. Jag som är en dansare har tänkt gå på danskurs men det är 20 mil fram o tillbaka till stan och med de bensinpriser som det är så är det bara att lägga ner men bra motion är det. Fortsätt du, efter ett tag går det bättre. "All vår början bliver svår" som någon klok människa sagt.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte om jag är inne i en period nu, så här inför att jag ska bli lagvigd vid en man. Men helt plötsligt hör jag massor av texter om män som förvisso kallar sina kvinnor drottningar men samtidigt framställer dom som ägodelar med syftet att finnas ...

”Vem ska? Ska DU?? Fan du börjar ju bli värre än farsan” säger han och återgår sedan till det vi pratade om innan. Jag sitter där och ser lite förvirrad ut. Vad ska jag säga? Vad ska jag svara på det? Jag borde så klart säga ifrån och säg...

Jag är nog inte den enda som noterat det hela, men det verkar som om det tarvas  förtärning, helst då sockerstinn sådan, när man ska utöva någon form av titta/lyssna-upplevelse.   Titta på TV = ätande av godis, chips, popcorn, kakor Bio- int...

Stum av förundran sitter jag där, utan stigbyglar, tung i sadeln och med långa tyglar och jag är inte rädd! Det är för mig ett under, jag som varit rädd för att rida så länge. Jag som fått en knut i magen var gång jag tänkt att jag ska rida. Som hitt...

I dessa tider är det mest politik, politik och åter politik på TV, radio och i tidningarna. Vem blir minister och vem ska vara med och stödja budgeten? Så jag vill inte vara sämre, jag tar och skriver ett inlägg om politik och min erfarenhet av de...