”Mesost och messmör innehåller mycket laktos och bör inte ätas av en laktosintolerant person.”

Det vet jag. Ändå finner jag mig stående där med ett paket messmör. Jag har ju järnbrist och . Järnbrist = jag måste äta messmör, messmör innehåller MASSOR av järn. Och jag har laktosenzymtabletter. Glad i hågen lassar jag i mig laktostabletter och njuter av första messmörsmackan på år och dagar och tänker på hur järnvärdet nu kommer att rusa i höjden.

Och nu sitter jag här med en kolikliknade värk och en mage stor och rund som en hollänsk ost.

Jag är dum.

Och vad ska jag göra med det nyligen öppnade messmörspaketet?

Noterar att "där står två älgar" när jag kommer joggandes. Tänker att det är ju säkert flera hundra meter dit så det är ingen fara, våra vägar behöver inte korsas.De står och tittar åt mitt håll, så de har koll på mig. Fortsätter jogga och tittar på dom så att de inte ska börja springa mot mig.Gör så en stund. Tittar tillbaks på vägen så jag inte ska springa ned i diket eller kollidera med någon tidig morgonresenär på väg mot jobbet. Inser att 50m framför mig står mamma älg. De på åkern är årskalvar och inte alls så långt borta som jag trodde, utan bara inte så stora. Mammaälg och barnälg, inte bra att hamna i mitten. Tänker på kvinnan som blev dödad av en älg och polisen som trodde att det var mannen. Undrar vem som blir anklagad för att ha kört på mig om jag hittas på grusvägen en tidig måndagsmorgon i september.

Joggar lite på stället, säger till älgkalvarna att springa till mamma och säger till mammaälg att springa iväg med dom. Känner mig fånig, som om älgar lyssnar på vad virriga tanter i reflexväst säger. Men mammaälg hoppar in i hästhagen bredvid och älgkalvarna tar en vid sväng runt mig och följer efter. Jag fortsätter väl medveten om att "skogen" i hästhagen inte är så stor och älgarna mycket väl kan komma fram på baksidan samtidigt som jag kommer där... men det gör det inte och ingen kommer att anklagas för att ha kört över mig.

När jag färdas till och från jobbet så gör jag det tillsammans med min sambo och med P1. P1 går konstant på bilradion. Vi avverkar varje morgon vanliga nyheter, ekonominyheter och vetenskapsnyheter och lite rapportering från någon korrespondent. På vägen hem är det ekot och sedan studio ett. En sak som slår mig hur ofta nyhetsrapporteringarna ger fler frågor än svar. Man påstår något sedan så förklarar man inte hur slutsatsen dragits. Ofta sitter jag efter något inslag med frågan ”men varför?” Igår var det vargfrågan.

Regeringen har tolkat vetenskapliga rapporter och studier runt vad som är en bra bevarandestatus för vargen i Sverige. Det är färre antal vargar som behövs än vad man förut ansett vara rimligt. Jägarförbundet får yttra sig. ”Jägarförbundet tycker det här är bra” hör jag i flera nyhetssändningar på radion. Flera gånger återkommer man till att jägarförbundet tycker det här är bra och mer i linje med vad de anser är en rimlig mängd vargar i Sverige. Men man säger aldrig VARFÖR de anser att det här är bättre än det förra tolkningen av forskningsresultaten.

Min hjärna börjar så klart fundera på detta. Varför tycker jägarna att det är bättre med få vargar (om jag ibland tolkar dom så tycker dom noll stycken vargar)? Att bönderna tycker det förstår jag. Vargarna äter och lemlästar de djur de livnär sig på. Det är så klart inte roligt och det blir dyrt och krångligt för dem att ställa om till en mer vargsäker djurhållning. (för det går, det finns fullt av andra länder där det finns betydligt fler vargar än i Sverige och där man också har får/getter etc.) Men jägarna då? Min enda logiska slutsats till att man inte säger varför är att man helt enkelt inte vill att sanningen ska komma ut. Man vill inte säga att man inte vill ha konkurrens om sina byten med ett annat rovdjur. För det säger sig självt, håller vargen efter rådjursstammen och älgstammen blir det färre djur för jägaren att jaga. Många jägare jag träffat säger att de jagar, inte för att det är kul och inte för att man måste ha kött till familjen, utan för att man ”naturvårdar” och/eller för ”naturupplevelsen”. Man jagar för att för mycket rådjur, älgar etc. skadar grödor och skog. Då hänger inte argumenten ihop. Då kanske man inte kan säga varför man tycker det är bra med färre vargar i Sverige.

Det märkliga är att inte nyheterna ställer frågan… de andra organisationerna får ju motivera sig varför man anser att det behövs fler vargar.

Kanske någon jagande läsare av denna blogg kan informera mig om varför jägarna applåderade miljöministerns utspel? För min logik räcker inte riktigt till och nyheterna kom inte med svaret.

Någon journalistinsatt läsare kanske kan informera mig om varför man har så mycket tappade trådar i nyhetssändningarna?

Börjar dagen straxt innan fem med att vakna av att det känns som om någon sticker en kniv i ryggen på mig. Inget att blir rädd över, har ju problem med ryggen så ont har jag lite då och då. Har bokat tid hos massören. Tar mig ur sängen och vacklar till toan, inget konstigt där heller. Det händer ju rätt ofta att jag går ur sängen för att gå på toan. Väl på toan börjar jag må fruktansvärt illa, måste kräkas tänker jag. Hoppar av toan för att sätta mig i kräkläge. Då känner jag att jag faktiskt inte mår bra alls, på något obehagligt sätt. Ropar på sambon. Vaknar till liv av att samme sambo står och skakar mig och frågar om vi ska ringa ambulans. Jag är dyngsur av svett och inser att jag svimmat för första gången i mitt liv. Fortsätter vara yr och må illa under morgonen, dottern övertalar mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Sjukvårdsupplysnigen tänker skicka en ambulans säger de. Jag väljer att åka med dottern. Väl på akuten får jag sitta i väntrummet i en evighet, Jag var först där men väntrummet hinner både fyllas och tömmas innan jag får komma in. Väl inne tas EKG och blodtryck, allt normalt. Läkare lyssnar på hjärtat och vrider runt lite på mina ben. Sedan börjar han berätta om gamla människor som de brukar få in på akuten som får blodtrycksfall när de går upp och kissar på nätterna. ”Men att svimma är inget farligt om man är så förutseende som jag och sätter mig på golvet innan man svimmar” säger han pedagogiskt. Jag blir hemskickad. Jag mår fortfarande illa och är yr. Nu tänker jag anamma en annan vana, förtuom att svimma vid nattkissande, som gamla människor har d.v.s att sova middag.

Jag bara måste ha dom! Jag visste det inte nyss men nu slår insikten ned som en blixt. Utan dom så klarar jag mig inte. Tänk bara hur snygg jag kommer att vara där i trädgården till skillnad mot hur jag ser ut nu. Tänk så bekvämt det kommer att vara till skillnad mot nu. Det kommer att gå bättre att rensa ogräs och gräva planteringsgropar helt enkelt. De har ju faktiskt praktiska kardborrband runt fotlederna så att jord inte smyger sig in. Det förstår väl alla hur nödvändigt det är.

Och grannarna kommer att titta in över den låga och nyplanterade häcken och förundrat tänka, ”vad snygg och välklädd hon är den där Sandra, även när hon står där med händerna i den smutsiga jorden”. De kommer nog inte att beundra mina planteringar utan mig. För att inte tala om mannen i mitt liv, han kommer att titta ut genom fönstret och se denna nya, liksom lysande, trädgårdskvinna där ute och bedåras och beundra henne. Det kommer faktiskt att lyfta hela vårt förhållande när jag tänker efter. Bara jag få köpa de här fina bruna hängselbyxorna med rosa rosor på. Då blir mitt liv mycket bättre.

Problemet är bara att jag inte visste om detta behov alldeles nyss och att min plånbok inte alls är med på noterna. Inte vet jag om de blåa herrarbetsbyxorna jag brukar använda hemma när jag gräver heller håller med om att de behöver bytas ut. Mannen ser mest besvärad och förvirrad ut där inne i butiken. Inte heller han visste tydligen innan vi gick dit vilken nödvändighet dessa byxor är för mig förrän han ser mig hålla i dom och brottas med den där andra Sandra- hon som förnuftigt påpekar allt där med blåa arbetsbyxor, plånbokens innehåll och att vi faktiskt bara åkte hit för att köpa en såg.

Tillslut tar den förnuftiga Sandra och brottar ned den där konstiga varelsen som behöver blommiga trädgårdsbyxor och tröstar henne med att hon förutom sågen i alla fall fick köpa ett par rosa knäskydd för 60:- att stoppa i de blå arbetsbyxorna.

Öde, tyst och tomt bara någon enstaka flanör som går förbi

Bilarna är få, ingen trängsel i rondellerna

Är det en sen timma i en småstad kan man undra?

När jag svänger in på parkeringen är jag först, inte en bil, inte en kollega i sikte

SMHI har utlovat strålande sol och 25 grader ute

Här sitter jag på ett kontor utan luftkonditionering

Och här får jag sitta längre än en vanlig arbetsdag då SJ också tycker att semester är det naturliga i Juli och drar in pendlartågen så sambon kommer sent HELA  veckan (samåkningens förbannelse…)

Semesterångest!!!

Grattis du har fått en gratis funktionströja. Funktionströja tänker jag. Vad har den för funktion? Funktion= bestämd (tilldelad) uppgift i ett visst sammanhang enligt ordboken. Alla tröjor är väl funktionströjor med tanke på att de uppfyller funktionen som tröja. Snål som jag är hämtar jag gratiströjan i butiken. Konstaterar att det är mer en t-shirt än en tröja. Den är i syntet och har massor med små hål. Den hänger bland löparkläderna så jag gissar att funktionen på något sätt har med löpning att göra. Fortsatt i tron att det är någon form av löparfunktion eller möjligen en hederlig tröjfunktion funktionströjan har så har jag nu testat den vid löpning… den enda funktionen jag hittills har märkt är att man luktar ordentligt med svett efter en enda gångs användning och den måste tvättas mycket oftare än alla mina andra tröjor jag använt när jag joggat. Är möjligen funktionen att öka svettningen? Att öka odören från träningskläderna? Eller är det så att funktionen är att den skapar mer tvätt, tvättfunktionen, den hade jag inte kunnat räkna ut innan… (sponsras den av tvättmedel och tvättmaskinstillverkarna?)

Jag har hört att historieätarna håller på att spelas in med en ny säsong. Jag undrar lite om de kommer att göra ett nedslag i mitten av åttiotalet? Är det tillräckligt historia? Det är ju ändå så där 20-25 år sen. För de som är 25 år och yngre är det historia, en tid de aldrig varit med om, bara hört talas om. En tid då micro inte fanns i var mans hem, en tid då inte en toast var något man ens visste vad det var. En tid då det fanns en vanlig hederlig ugn. En tid då man åt varma mackor.

Hemma åt vi det vad jag minns ganska ofta, det var lite mysmat. Man kunde kombinera i det oändliga men ofta gjorde vi svampstuvning, var det säsong fick man kantarellstuvning, var det inte säsong så fick det duga med champinjoner från burk . Även skivade bananer gick bra på mackan, eller tomat och skina eller bara kaviar. Och ost, riven ost över mackorna. Även hemma hos kompisarna blev det varma mackor i alla dess former. Varma mackor och te. Sen dryftade vi alla världens problem, vilket oftast handlade om någon kille.

Jag tänker också att alla var smalare då. Jag undrar om det är något vi missat så här på 2010-talet. Det är dieter hit och dieter dit, när det kanske är så enkelt att vi bara borde äta mera varma mackor? Kanske skulle vi vara både smalare och ha färre problem då.

I går återupplevde vi lite åttiotal och åt vi varma mackor till middag.