Det här är ett inlägg för att döda alla myter och felaktiga uppfattningar kring mitt jobb.

1. Min lön betalas inte med dina skattepengar. Jag jobbar på LFV (Luftfartsverket), där bedriver man flygtrafiktjänst. Det innebär kortfattat att säkerställa att flygplan inte kolliderar i luften med varandra eller med fordon på marken. För att ”nyttja” den kontrollerade luften (där LFV är med och säkerställer att man inte krockar) så får flygbolagen betala en avgift. Det är den avgiften som sedan betalar min lön. Indirekt är du med och betalar min lön de gånger du flyger, för flygbolagen tar sedan i sin tur ut avgifter för sina omkostnader av resenärerna i form av biljetter. Så om jag något gång åker på konferens med jobbet innebär det inte att något sjukhus får ställa in en operation eller två…
2. Jag får inte rabatt eller på annat sätt billiga flygbiljetter. Varför skulle flygbolagen ge oss på LFV rabatt? Det är som om Swebus skulle ge asfaltsläggarna och snöröjarna på våra vägar billigare biljetter.
3. Jag kan inte komma och gå som jag vill. Bara för att jag har oreglerat arbetstid och hyfsad lön så betyder det inte att jag inte har något som helt samröre med mina kollegor. Mina arbetsuppgifter är inte helt autonoma. Det mesta jag gör har deadlines och görs i samspel med andra. Om jag bara uteblir eller tar spontanledigt i flera dagar så påverkar det med största sannolikhet ett flertal av mina kollegor och deras arbete. I vissa fall får jag inte ens ledigt om jag kommer med kort varsel.
4. Oreglerad arbetstid innebär inte att jobba färre timmar än alla andra. Tvärt om verkar det som om de flesta med oreglerad arbetstid jobbar lite mer än sina 40 timmar/vecka
5. Statligt anställda har massor med ledigt. Ja det kan stämma att vi i vårt avtal har fler semesterdagar än andra avtal har. Men i gengäld så har vi inte förkortat arbetstid. Exempelvis så har andra avtal 38timmarsvecka. Det blir också rätt mycket mer ”ledig” tid under ett år.
6. Vi jobbar inte halvdagar innan helgdag. Det vill säga att dagen innan valborg och midsommar jobbar vi ordinarie arbetstider, möten kan vara förlagda hela dagen. Det innebär att jag har svårt att hinna till eventuella festligheter ombytt och klar tills klockan 18, hur gärna jag än vill.

Jag har ju utlovat en slutrapport efter genomfört experiment. Nu har dock inte alla varit med från början, så jag får börja därifrån även om vissa av er kanske redan vet hur det hela startade.

Ibland får man inspiration att ”börja om”, ”göra något åt sitt liv” etc. Mitt nya liv började när jag (och delar av min kropp) var trött(a) och hängig(a) i vintras. Mitt i denna ”göra något åt mitt kroppsliga förfall”-era, så berättade någon för mig att de här konventionella deodoranterna, de är inte bra. Det är aluminium i dem och det säger sig självt att det inte är bra att gnida kroppen med det. Själv brukade hon ta en frusen citronhalva och gnida sig i armhålan med viss regelbundenhet. Det funkade jättebra och var naturligt och nyttigt. I min iver att vara så naturlig och hälsosam som möjligt beslutade jag mig för att testa. Inte för att jag haft några (för mig kända) problem av detta aluminium jag gnidit in i min armhåla under min tid som metallmissbrukare.  Men ändå…

Nu är experimentet avslutat och vi följande vetenskapliga slutsatser kan dras

1. Man går oftast inte runt med frysta citroner i handväskan, så behöver man deo när man inte är hemma är det bäst att utrusta sig med en liten, liten kylväska där man kan förvara sin frusna citronhalva
2. Om man håller armarna tätt utefter kroppen håller sig ofta också eventuella lukter kvar innanför kavajen och den enda som rynkar näsan är dig själv. Dock får man en ganska konstigt och stel gång.
3. Det är alltid när du minst av allt vill det som du kommer att behöva göra armlyft över huvudet, ofta i samband med att du nyss har gått en promenad och inte har den där kavajen på dig…
4. Citroner minskar inte svettproduktionen, om du inte trodde du svettades efter en rask promenad så tas du snabbt ur den villfarelsen
5. Svett är fukt och fukt lämnar synliga fläckar på tyg, kläder är gjorda av tyg. Denna fukt torka aldrig så fort som du önskar dig.
6. Eftersom du inte investerat i en liten, liten kylväska så får du känna dig blöt under armarna och lukta mindre gott resten av dagen när du tog den där promenaden innan jobbet.
7. Efter flera veckors citronmasserande i armhålan  blir du röd och småsårig på nämnda ställe. Vad som händer när du gnider citron i små sår kan du räkna ut själv.
8. Bara för att något kommer från naturen är det inte naturligt att gnida sig i armhålan med det

Vet inte om ni tänkt på det, hur tidningarna svämmas över av annonser och reportage om olika semestermål, ofta långt bort.  Jag prenumererar på en större dagstidning och på helgerna fylls annonssidan av olika exotiska resmål, de har till och med en resebilaga varje helg.

Vi uppmanas i olika hälsoreportage att resa bort för att vila upp oss. Det är viktigt att ”komma bort”.

När jag nyligen skulle ha två veckors semester så var de flestas naturliga fråg ”vart ska du då?” Kollegorna berättar om alla spännande ställen de varit, det är golfveckor i Turkiet, det är weekends i New York, Disney Land i Paris och veckor i hus i Spanien. Alla har de rest bort och alla berättar de hur underbart och rekreerande det är. Själv planterade jag 70m syrenhäck. (vilket vissa verkade tycka att jag borde ha lejt bort, för att själv kunna resa bort, åtminstone borde jag ha hyrt en grävare och inte gjort det med muskelkraft)

Som det flockdjur jag är sveps jag med, jag läser alla annonser om mysiga små byar i Italien, spännande klipplandskap i Turkiet och på helgen vid frukosten så visar jag annonserna för sambon och säger ”tänk hit skulle jag vilja åka, det vore väl mysigt”. Det är ungefär samma flockbeteende som fick mig att bli stressad över grannarnas fina välvårdade gräsmattor och nytvättade bilar för ett par år sen. Samtidigt så får tanken på gruppresor mig att få lite obehagliga knottror på ryggen och att planera en resa själv känns lagom upphetsande så här när man mest planerar hela dagarna på jobbet. Jobbet som med resor ofta innebär 12 timmars frånvaro från hemmet. 12 timmars frånvaro från hemmet i kombination med åtta timmars sömn som ger fyra timmar i hemmets vrå varje vardag. Fyra timmar då man ska äta, motionera, klippa gräs och försöka hinna umgås lite. Det är då jag inser att jag vet precis vart jag vill åka på min semester. Det är inte till fina lyxiga hotell, massor av inspirerande aktiviteter och annorlunda mat. Det är till umgänget med de jag bryr mig om, laga spännande mat i lugn och ro, plocka mina egna kryddor och läsa allt de där böckerna jag aldrig hinner annars.  Jag vill helt enkelt åka hem på min semester!

Det hände sig en gång för rätt många år sen när jag var nyinflyttat till Norrköping att jag hamnade på fest/arrangemang på en klubb. Där fanns också en man som fattade tycke för mig, på det där sättet som händer när kvällen börjar bli sen och alkoholen börjar påverka allas sinnen. Nu var inte intresset ömsesidigt och jag var i ärlighetens namn rätt avvisande. Han försökte på alla sätt att få min uppmärksam och i ett anfall att försöka smickra mig sa han ” Du har så feta underarmar” med beundran i blicken. Jag såg nog rätt frågande ut. Han förklarade sig hastigt ” Ja det syns ju att du tränar mycket”. Det var den dagen jag beslutade mig för att sluta träna på gym.

Det är sådant jag tänker på när jag står där hemma och frenetiskt vispar samtidigt som oljan droppar ned i den blivande aiolin. Vad hände med mina feta underarmar? Inte så att jag vill ha feta underarmar, ingen kvinna vill någonsin höra att hon har feta underarmar hur väl den som än sa det menade. Men ingen kvinna vill heller ha sladdriga underarmar och överarmar med gäddhäng. Eller för den delen inte klara av att vispa en aioli utan att få träningsvärk. Vilket jag med ålderns och alla elektriska prylar verkar ha skaffat mig. Så nu är det bye-bye elvisp, köksmaskin för att riva potatis och jag kommer nog aldrig att skaffa en ”kökshjälp” med degkrok som jag ibland fantiserar om. Nu är det hej-hej vanligt rivjärn, handvisp och fortsatt manuellt knådande vid bakning. Förhoppningsvis leder det till hej-hej fast och lagom muskulösa armar, husmorsarmar ska jag kalla dom, om någon i framtiden vill kommenter dom.

När ljuset kommer så alstrar jag energi. Det blir någon form av konstigt baksug, allt som saknats förut har bara sköljt över mig. Det är ju kul, men också lite enerverande, det borde fördelas jämnare över året kan man tycka. Inte allt på våren/sommaren och inget på hösten vintern. Hittills har denna enerigboost resulterar i impulsköp av cyklel (vi ska ju minsann cykla till ICA 2,5km bort i fortsättningen), anmälan till ridläger (nu jäklar ska vi lära oss öppna och sluta i trav) , nästan anmälan till kurs med ”trollgubbe” (jag vill också kunna laga hästar på magiskt vis) och storvulna planer för trädgården (vaddå att andra hållit på i 20 år för att få en fin trädgård!?), att jag börjat jogga och gå på yoga… Eller att jag redan 08.30 på söndagsmorgonen har fodrat hästarna, sprungit/gått 3,4 km, ätit frukost, läst tidningen och hängt tvätt och tjatar på min stackars trötta sambo att han ska gå upp för jag har såååååå tråkigt.

Samtidigt kan jag konstatera att jag inte borde få ta några som helst stora beslut under vinterhalvåret. Då är allt tråkigt, orkar inget, jag kan inget känns det som. Jag höll nästan på att sluta sjunga i kören och sälja hästen nu i vintras. Tur för sambon så ville jag inte sälja honom. Han ingår tydligen som en fast punkt oavsett energinivån hos mig. Jag lyckades också omförvandla delar av mitt muskelförråd till fettdepåer under vintern. En oönskad bieffekt.

Till hösten måste jag hitta något sätt att lagra energin så att den finns kvar även på vinterhalvåret. Jag kan inte bara vara en solfångare, jag måste på något sätt också bli en ackumulatortank eller ett batteri av något slag som kan lagra energi. Ska ägna en del av den nyvunna energin åt att ta reda på hur detta göres. Tips emottages tacksamt!

Mina vantar är trasiga, då menar jag vantar i plural. Jag har en märklig förmåga att ha sönder alla mina tumvantar på just tummarna. Till slut är begreppet tumvante hos mig = vante där tummen kan hänga utanför och frysa. Har nött sönder tre par nu i vinter. Mina billiga köpta Lovikkalookalike, mina riktiga snygga svarta Lovikkavantar inhandlade i Kiruna samt de fina tovade gammalrosa med grått ulludd runt handleden. Tummarna hänger obönhörligen ut. Det är kallt och det är irriterande.

Köpa nya vantar nu? När säsongen är nästan slut? Dessutom är de både snygga och sköna. Både de svarta och de rosa var dessutom rätt dyra, svensktillverkade som de var. Det känns dessutom som ett onödigt slöseri att kasta annars helt hela och funktionsdugliga vantar. (fast jag vet att de som förespråkar ekonomisk tillväxt vill att jag ska konsumera mera, men det känns fel)

Det är då jag tar fram den, lådan med laga saker. Ett antal blixtlås, sytrådar, kardborrband och faktiskt ett garnnystan och efter ett visst letande en stoppnål. ”Stoppsvampen” hittar jag bara skaftet till och inte hatten. Tänk jag har det kvar! Och jag hittade den.

Trär nålen och börjar ”väva” en insida av tummen på vante ett. Funderar på när i all världen jag stoppade något sist. Fäster garnet utan att det blir knölar, för knölar vill man inte ha, det är obekvämt att gå. ”Väver tätt och slätt, även här för att det ska vara bekvämt att gå på eller hålla i. Vem lärde mig detta? Minns när jag och mamma stoppade…. Tubsockor. Ja, vi stoppade faktiskt tubsockor, d.v.s strumpor. Mamma lärde mig att laga, för strumpor kostade pengar, det hade vi inte alltid så mycket och garn var faktiskt billigare än att köpa en ny förpackning. Och brorsan var en hejare på att slita strumpor. Men vem i all världen stoppar strumpor nuförtiden?

Funderar på om jag någonsin lärt mina barn hur man fäster ett garn och lagar en strumpa utan att det blir knöligt för att det ska bekvämt att gå på, och inser att det har jag nog aldrig gjort. Är det en av alla dessa kunskaper som håller på att gå förlorad? Vad mer har jag glömt att lära mina barn? Eller är det onödigt kunskap sprungen ur en svunnen tid som aldrig kommer åter? Är jag kanske bara en mycket gammal relik?

Jag har dejtat ett flertal sen jag byggde och flyttade in i huset. Byggde och byggde, det gjorde jag ju inte utan det var ju en firma som gjorde. Sedan 2008 har det varit en hel del kalla vintrar. Därför har jag och min familj oftast gått runt i raggsockor inne. Det blir ju liksom inte varmt på golvet. Vana som vi är vi gamla ruckel med dragiga golv sedan tidigare bostäder så är det inget vi reflekterat över.

Konstaterat att tvättstugan är svinkall och klagat hos byggfirman som inte lyckats lokaliserat felet. De har tätat luckan till vinden. I alla fall alltid kallt i kök och tvättstuga. Jag har misströstat och inte orkat klaga i perioder utan eldat på i kaminen och byltat på mig mer sockor och koftor.

En dag var det en gäst hos oss som undrade varför vi gick i raggsockor. VI bor ju i ett nybyggt hus med GOLVVÄRME. Det var först då vi insåg det absurda i situationen. Med råg i ryggen inledde jag en ny offensiv mot byggfirman.

Så idag kom han äntligen. Christian heter han och är rörmokare. Han är ju inte den första rörmokaren som varit här och tittat på golvvärmen, kanske mer den sjunde. Men Christian han tänker och funderar och lyssnar på mig och vill faktiskt utreda grundorsaken till felet! Värmer mitt kvalitetshjärta på fler än ett sätt. Vi har nu en plan, jag och Christian. Att jag ska testa att alla slingor faktiskt stämmer med vad det står på ritningen, för annars spelar det ingen roll att jag höjer värmen i tvättstugan om det är så att det inte alls är tvättstugan utan gästrummet som då istället blir för varmt.

Så nu har jag "uppdrag koppla på och av ”hattar” på olika slingor för att se var det blir varmt/kallt". Det tråkiga är att med gjuten platta tar det upp emot ett dygn innan det full ut visar sig… så jag har ett tiodagarsprojekt framför mig, men vi är i alla fall på väg. På måndag ska jag ringa Christian igen och avrapportera läget… (och Christian berättade också att det inte är helt ovanligt i nybyggda hus att ritning och verklighet inte stämmer överens när det kommer till golvvärme)

Det är det om händer när man blir snuvig, hjärnan tillbakabildas för att ge plats åt allt snuva. Det måste vara enda rimliga förklaringen. Vart får annars allt snor plats? Oanade mängder kommer det ut ur mig. Dessutom blir jag lagom trögtänkt och seg, det kan bara bero på att hjärnan har tillbakabildats någon annan logisk förklaring kan jag inte komma på.